På förekommen anledning är det på sin plats att reda ut begreppen kring en nationalistisk syn på monarkin. Ett paradigmskifte håller på att ske, eftersom den svenska nationalismen historiskt sett har försvarat monarkin och därmed stått som värn mot den antitraditionella politik som förts av marxisterna och liberalerna. Det moderna mot det traditionella således. Nu ser vi hur modernismen även speglat av sig på den nationalistiska rörelsen, i det att vissa söker finna skäl till att vara bildstormare av egen rätt. Det som dock blir resultatet är ett anammande av det antitraditionella.
Jag har själv varit ”republikan” och bildstormare men kommit på andra tankar. Därav känner jag en skyldighet att höja min röst i denna sak. För ordningens skull kommer denna debattartikel att ta sitt avstamp i Nationell Idags chefredaktör, Sanna Hills, debattartikel (på nationellidag.se den 27 februari 2012) och enligt uppgift i kommande nummer 8, 2012 av Nationell Idag (har inte nått prenumeranter vid tiden för denna texts publicering). Artikeln skall ses som ett inlägg i en viktig debatt. Den har även sänts in till Nationell Idag med förhoppning om publicering.
Låt oss först och främst skilja på ämbete och person. Om bedömningen av en gammal svensk institutions vara eller icke vara skall vara avhängig en eller flera individer, blir det problematiskt. Denna åtskillnad tycker jag inte att man gör i debatten. Applicerar vi denna logik i flera led, efter det att monarkin är avskaffad, så måste vi gå vidare och avskaffa Högsta domstolen som inrättades år 1789, eftersom HD idag på flera sätt är ovärdig och usel på grund av individer som där huserar. Vidare borde vi låta bilan falla över universiteten vilka idag är galenskapens högborg. Uppsala universitet grundades år 1477. Frågan vi med rätta måste ställa oss är; vart ska det sluta när det väl börjar?
Blir alltså monarkin fel som princip och historisk hävd på grund av den nuvarande monarkens faktiska och förmodade felsteg? Nej, så kan vi inte se det.
Monarki handlar alltså inte om en samhällelig ”position”, utan om ämbete. Främst i dess roll som tjänare – ett högre uppdrag som traditionellt anses komma från Gud, folket och fosterlandet. Det illustreras tydligt i Kungssången där man sjunger: ”gör kronan på hans hjässa lätt”, vilket hänsyftar till att folket, genom att vara ett redbart sådant, skall underlätta för monarken i dennes ämbetsutövande. Vidare sjunger man även i Kungssången om att lyfta av ”kronans tvång”, vilket ger ytterligare bärkraft åt den ovan framförda strofens budskap. Att tala om ”position” när det gäller en monark, utan att tala om tjänarrollen – en ”position” som kommer av kall och inte är ett enskilt beslut (som en yrkesposition inom till exempel näringslivet är) – är historiskt felaktigt. Ämbetet är ett kall och därmed sprunget ur ett högre värde. Detta är hela poängen – därmed är det såväl traditionellt som odemokratiskt.
Sanna Hill ställer frågan om kungahuset idag är de mest lämpade att representera Sverige, efter ett resonemang kring naturlagarna och ”den starkes rätt”. Idén om den ”starkes rätt” är en felöversättning av Spencer och Darwins term för det naturliga urvalet och lyder ”survival of the fittest”. Alltså är det de ”mest lämpade” som genom det naturliga urvalet kommer att överleva och avancera. Att detta historiskt sett främst skulle ha handlat om fysisk styrka är en kraftig förenkling. Dessutom är det så, att uttrycket ”den starkes rätt”, används för att misskreditera dem som anser egalitärism och universalism vara onaturliga värden. Monarken är en produkt av det Sverige vi har idag, vilket vi nationalister vill förändra. Hade vi levt i en annan tid med en annan samhällsanda och med ett nationalistiskt styre, så hade monarken definitivt inte uttryckt sig som han tidvis gör idag. Är den nuvarande monarkens ibland rent ut av dråpliga felsteg, skäl nog att krossa en 1000-årig tradition?
Sanna Hill förklarar sig vara motståndare till att kunna ärva ”makt”. Betyder det att även en fars ekonomiska tillgångar, hus och lösöre, inte skall kunna ärvas av efterkommande? Sådana tillgångar är makt i allra högsta grad – till skillnad från den maktlöshet som Sveriges monark i hög grad efterlämnar. Ja, eftersom monarken enligt grundlagen exempelvis inte får vara partisk i politiska frågor.
Vad gäller arvsmonarkin, finner jag personligen ett stort värde i den, då ätten existerar parallellt med nationen och påtagligt väver samman människan med fosterjorden. Denna mystik skulle helt förloras med en valmonarki.
Låt oss nu se på traditionella värden. Sanna Hill skriver: ”Jag förstår det traditionella värdet av en monarki i dagens traditionslösa samhälle. Svenskar som känner att det i alla fall är bättre med vinkande kungligheter i vackra kläder som firar nationaldagen på ett någorlunda värdigt sätt, än med ett nysvenskt dito med allt vad det innebär.”
Men tradition handlar inte om kläder, utan om de värden vilka traderats av våra förfäder. Traditionerna för vidare det som förfäderna gjorde sig kända för och stod för. Det är våra värden som folk och i det sammanhanget kan man inte tala om ”position” och ”kläder”, utan om heder och ära. Vad fick Karolinerna att dra ut i strid? Den av Gud utvalda konungen. Var deras offer meningslösa när de marscherade fram, knä om knä, för konungens och fosterlandets ära?
Dagens samhälle är traditionslöst. Emellertid inte för att folk beter sig ovärdigt, utan för att man inte omhuldar det arv och den tradition, som våra förfäder dog för.
Nu över till kostnadsfrågan. Kungahuset kostar oss svenskar ungefär 115 miljoner årligen. Sätt denna summa i relation till de 261 miljoner kronor som Migrationsverket betalade ut till kommunerna enkom i Västerbotten, för deras ”ensamkommande flyktingbarn” under 2011. Kungens apanage skall täcka drift och underhåll av de elva Kungliga slotten och deras museiverksamhet samt övriga kungliga egendomar. Apanaget används för att täcka kostnaderna för statschefens officiella uppdrag, samt representationskostnaderna för övriga medlemmar av kungahuset samt löner till alla anställda. Hur mycket som blir över till kungens plånbok vet vi inte, men ovanstående kostar naturligtvis en hel del. Om vi sedan slår ut kostnaden för det hela på oss medborgare, så landar vi på runt 13 kronor per person och år. Detta är något som jag i alla fall är beredd att betala! Vidare ska vi komma ihåg att Karl XIII (monarken som adopterade Jean Baptist Bernadotte, som tog sig kunganamnet Karl XIV Johan) betalade av Sveriges statskuld med personliga medel, varvid man kom överens om en ”avbetalningsplan”. Fram till 1983 utgjordes den större delen utav apanaget denna ”avbetalning”.
Gällande monarkens immunitet, borde detta anses vara en ickefråga. För vad vill vi ha honom fälld? Fortkörning? Dessutom går principen om immunitet ut på att monarken (och märk väl att det bara är ämbetet och inte personen som omfattas av immunitet) inte är en medborgare som alla andra, utan att han i sitt ämbete är nationens symbol. Skall Sverige kunna lagföras? Samma idé ligger bakom den diplomatiska immuniteten, vilken sällan ifrågasätts.
Sanna Hill vill se en aktiv ”folkets förkämpe”. Kanske nuvarande monarkens farfars far kan tjäna som exempel. Han var delaktig i att fälla regeringen Staaf, på grund av deras nedrustningspolitik. Bönder och allmoge (vanligt folk) slöt upp bakom konungen, 30 000 man starka, för att visa honom sitt stöd. Händelsen är känd som ”bondetåget” (en detalj från Gustaf Ankarcronas målning ”Bondetåget” använde jag som omslagsbild på min bok ”Till värn för Norden”). Som motreaktion anordnade liberaler och socialdemokrater ”arbetartåget” två dagar senare. Vänstern och liberalerna mot konungen och folket.
Eller kanske nuvarande monarkens far, som visserligen aldrig tillträdde sitt ämbete, men som likväl skapade viss uppmärksamhet i och med sin uttalade åsikt, att Sverige skulle bistå Finland mot bolsjevikerna militärt. Till Finland ville han själv söka sig som frivillig, men förbjöds.
Vem vill inte se en monark som tydligare tar ställning i samhällsfrågor? Anledningen till att dagens monark inte kan göra det, beror historiskt på att liberaler och marxister drev igenom en uppgörelse, vilken avtvingade konungen all reell makt. Således, svenskfientliga krafter såg till att förändra grundlagen för att göra monarken politiskt maktlös. Vår tids svenskfientliga krafter fortsätter enträget kräva monarkins avskaffande och nationalister stämmer in i kören. Att man dessutom kritisera konungen för att han inte agerar, blir då lite bakvänt.
Jag tror, att ju mer framgång nationalismen vinner, desto mer nationalism kommer vår monark att uttrycka. Monarken är blott en återspegling av vårt samhälle, men ämbetet tillhör vår tradition och historia. Därför måste den försvaras. Och sköter sig den nationella rörelsen, kommer den framtida drottningen Estelle att vara statschef för ett befriat Sverige.
